Benny leker hemma i vardagsrummet när hans mamma kommer hem med en väninna. Mamma har ingen tid för honom och tycker bara att Benny har stökat ner, och hon förstår inte vilka fantastiska världar Benny har skapat i sin fantasi. Han bestämmer sig istället för att gå ut i parken i närheten, där han både möter en lite konstig ornitolog och lyckas fånga ett grodyngel. Han springer hem med grodynglet, men hans mamma vill inte lyssna eller se, utan ser bara Bennys leriga fötter och säger åt honom att gå och ta ett bad. Hon har nämligen viktigare saker att prata om, som lotteriet där personen som hittar den gula trekanten vinner en bil.
Benny gör som han blir tillsagd, men släpper också ner grodynglet i badkaret. Det blir början på en fantastisk resa där badkaret förvandlas till en hel undervattensmiljö, och grodynglet visar sig också vara en förtrollad prins. Nere i djupet stöter Benny och grodynglet på en sjöhäst och ett par piratskelett med en skattkarta. De tar med sig skattkartan, men den klipps sönder av en krabba som bevakar ingången till området där skatten finns. Benny tar istället hjälp av en bläckfisk som kan en annan ingång till området, men de passar på att skoja med sjöjungfrurna som bor där, och med krabban också. Benny hittar skattkistan tillslut, men då är det dags att tappa ur badet och komma tillbaka till verkligheten. Det visar sig att Benny har hittat en riktig skatt, nämligen den gula trekanten. Medan Bennys mamma med väninna springer ut, galna av lycka över att ha fått den gula trekanten, bjuder Benny in alla sina vänner i området för att undersöka undervattensvärlden i badkaret.
Bennys badekar bygger på en dansk bilderbok med samma namn, och bokens författare Flemming Quist Møller har också varit med och skrivit manus och regisserat filmversionen. Medregissör är Jannik Hastrup, som jag har förstått anses vara Danmarks främsta namn inom animationsvärlden, en dansk motsvarighet till Per Åhlin. Bennys badekar var hans första långfilm, han hade gjort några kortfilmer innan, men det är här han verkligen slår igenom. Filmen fick ett oerhört gott mottagande och vann en special-Bodil (danska filmpriset). 2006 valdes den också ut som en av 12 filmer som ingår i den danska kulturkanonen – en samling av verk från olika uttrycksformer som anses utgöra det danska kulturarvet.
Det här är således en film som har en viss kulturell tyngd i sitt hemland, men som aldrig har dubbats till svenska (och såvitt jag vet inte till något annat språk) och som är tämligen okänd utanför Danmark, till skillnad från Hastrups andra filmer, däribland Samson & Sally och Fågelkriget. Det är kanske inte så märkligt, det är en tidig tecknad långfilm (för att vara från ett mindre land) och är inte lika sofistikerad som andra tecknade långfilmer från samma tid (som en jämförelse släpptes Aristocats samma år, och de filmerna är så långt ifrån varandra vad gäller egentligen alla estetiska och tekniska aspekter). När jag såg filmen gick mina tankar till I huvet på en gammal gubbe, båda är första långfilmerna från sina respektive skapare, båda är något grova i sitt bildspråk och båda har överskuggats av Hastrups och Åhlins senare verk.
Med det sagt så tycker jag att Bennys badekar är en ganska charmig film. Det finns något väldigt varmt och genuint i sättet att visa ett barns sätt att se världen och vuxnas oförmåga eller likgiltighet inför barns fantasivärldar. För Bennys föräldrar är högsta drömmen att vinna en bil på lotto, men för Benny är den största skatten ett spännande och rikt fantasiliv. Det gestaltas väldigt fint och tydligt och är det bästa med filmen. Annars är filmen mest episodiska bitar som för det mesta har hög klass, men efter ett tag blir det tyvärr repetitivt. Benny upptäcker ett nytt djur i havet, djuret (eller skeletten i ett fall) sjunger en liten sång och så fortsätter vi till nästa bit. Just scenen med skeletten tycker jag är absolut tråkigast och den håller på på tok för länge. Den ger oss dock en rejäl skjuts framåt iochmed att Benny hittar skattkartan, men den hade som sagt kunnat kortas ner. En annan scen som jag inte begriper alls är scenen med ornitologen som kan härma alla fåglar han ser. Han fyller ingen riktig funktion i filmen utöver att ha en egen liten låt och visa just hur han gestaltar de olika fåglarna, och han känns mest som en obehaglig farbror som Benny råkar möta när han ska fånga grodynglet.
Sångerna i sig är dock väldigt bra, och det är roligt att man lyckats ge varje karaktär i filmen en distinkt sång- och musikstil, som genast visar vad det är för typ av personlighet vi har att göra med. Krabbans sång är en perfekt blandning av galenskap och studsighet som funkar oerhört bra ihop med hans roll, sjöhästens sång har en drömsk ton som passar en sjöhäst och bläckfisken avslappnade stil kommer verkligen fram i soundet för hans låt. Sångerna har väldigt typiska 70-talsklanger och arrangemang (visst är det en Hammondorgel med?) och skrevs av Hans-Henrik Ley (som skrev mycket barnmusik) och Christian Sievert (som också gör rösten till krabban).
På tal om rösterna så är de väldigt bra, och rollistan innefattar namn som redan var välkända i Danmark (t.ex. Peter Belli som bläckfisken) eller kom att bli välkända i Danmark längre fram, däribland Jesper Klein i rollen som grodynglet och Jytte Abildstrøm som Bennys mammas väninna. Jag förstod majoriteten av dialogen också (och här tackar jag mig själv för att jag läste en grundkurs i danska på 15 HP för ett antal år sedan), för jag fick bara tag i en version utan undertexter. Även om bildspråket som sagt är grovhugget så bidrar rösterna till att göra karaktärerna riktigt levande, särskilt Jytte Hauch-Fausbøll som Bennys mamma som får till den där perfekta tonen av en vuxen som inte har tid för barn men ändå lyckas ha en värme i rösten.
Det här är en film som jag nog kanske inte kommer se om, men låtarna kommer jag nog återkomma till lite då och då.
NIMHs hemlighet 