Donald’s Ostrich/Fästmön från Afrika (1937)

I den första kortfilmen med Kalle som presenterades som en Donald Duck cartoon möter vi Kalle som arbetar på en järnvägsstation där han lastar på och av varor. Ett av paketen som lastas av har ett något ovanligt innehåll, nämligen strutsen Hortense. Hortense tidigare ägare har lämnat med ett brev där de ber att den som tar emot Hortense ska ta hand om henne och mata henne, med varningen att Hortense äter allt.

Strutsen fattar genast tycke för Kalle och börjar flörta med honom, men Kalle vill inte ha med henne att göra. Precis som brevet säger äter Hortense allt, däribland Kalles dragspel, hans klocka och slutligen hans radio. Hortense får dock en väldig hicka, och varje gång hon hickar byter radion kanal, med följd att Hortense måste följa det som händer i det aktuella radioprogrammet. Därefter påbörjas en jakt runt stationshuset där Kalle febrilt försöker få ut sina ägodelar ur Hortense.

Fästmön från Afrika (Kalle Anka och strutsen i nypremiären) är verkligen en helt perfekt start på serien (som ju tjuvstartade med Moderna uppfinningar och Don Donald) och sätter an tonen direkt. Dock startas kortfilmen inte med den sång vid är vana vid när det gäller Kalles kortfilmer (ni vet, den som börjar med ”Who’s got the sweetest disposition?”), men Kalle är ändå sitt vanliga hetlevrade jag. Dock har strutsen så många scener att det nästan borde vara hon som är frontfiguren. Hortense personlighet etableras direkt och man faller genast för den glupska och flirtiga strutsen. Även om vi kan räkna ut vad som kommer hända varje gång hon sätter i sig något så skrattar man ändå med och vill se vad som händer härnäst.

Det som drar ner betyget lite är att Hortense reaktion till radions konstanta kanalbyte inte är konsekvent genom hela kortfilmen. Först reagerar hon på de olika rösterna och blir rädd, medan hon senare istället agerar ut radiosporten eller radioteatern. Båda greppen är roliga, men jag hade önskat att de hade hållit sig till ett och på så sätt fått en mer likriktad kortfilm.

Något som slog mig direkt var strutsens design. Den här filmen kom ut knappt tre år före Fantasia men strutsarna i den filmen är så otroligt mycket mer lika de verkliga djuren och är inte alls lika klumpigt utförda. Detta visar återigen hur snabbt Disneys animatörer lärde sig anatomi och hur skickliga de faktiskt var för att kunna utvecklas så som de gjorde.

Hursomhelst en rakt igenom underhållande kortfilm som kan ses många gånger om.